AST (Autismspektrumtillstånd) är en diagnos, som går under neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Autism är ett spektrum, vilket innebär att alla – som får diagnosen AST – är väldigt olika. Vissa behöver stöd någon gång under livet, andra inte. När man utreds för AST graderar utredaren stödbehovet med 1,2 eller 3 – där 1 indikerar mindre behov av stöd och diagnosen blir autism nivå 1.

Diagnosen kan se ut på många olika sätt. Det finns några centrala symtom, som är viktiga för diagnosticering. Socialt samspel/kommunikation, föreställningsförmåga, repetitivt beteende, motorisk problematik och exekutiva funktioner – även perceptionsstörningar är mer regel än undantag. Känslighet för stress och trötthet är en genomgående.

Att leva med AST kan leda till någon psykiatrisk samsjuklighet, som till exempel depression och ångestsjukdomar. Det är vanligt att samexisterande med AST, även ha ADHD. Elever med AST får ofta kämpa enormt i skolan, men ofta handlar det mer om miljön än själva lärandet. Föräldrar och lärare känner sig ofta maktlösa. Personer med AST är ofta lojala, nytänkande, uppfinningsrika, intelligenta och kreativa.

Kvinnor och män har liknande symtom, men de har inte samma beteende för att ge uttryck för dem. Det specialintresse som en pojke har, sticker ofta ur mer hos jämnåriga än det som en flicka har. När det kommer till flickor får man studera intensiteten, mer än vilket intresse flickan har. Det är svårt för flickor att passa in i diagnoskriterier som – från början – var gjorda för pojkar.