Skip to main content

Intervju med Pauline Wågström

Ålder 31 år

Yrke/sysselsättning Hel sjukersättning.

Hur gammal var du när du fick din diagnos? 

Autism, ca 7 år. Selektiv mutism och social fobi, 12 år. PTSD, ca 18 år. Hjärntrötthet, 25 år och paniksyndrom 30 år.

Hur ser ditt liv ut för övrigt? Familj, partner, husdjur?

Föräldrar, tre syskon, tre syskonbarn och en katt.

Hur var din skolgång? 

Väldigt komplicerad. På grund av mina svårigheter vågade jag inte ha lektioner med klasskompisarna. Istället isolerades jag med min assistent i olika rum på alla skolor från att jag började högstadiet. 

Jag blev även mobbad och utfryst. Jag beskriver min svåra skolgång från förskoleklass till studenten i min självbiografi ”Om ett missfoster

Har du haft kontakt med någon myndighet?

Väldigt mycket kontakt med försäkringskassan, både för att söka olika ersättningar och för att få börja med en typ av aktivitet när jag slutat skolan.

Hur har du blivit bemött?

Vilka jag har haft kontakt med på försäkringskassan har varit avgörande. Vissa personer har varit svårare att ha kontakt med och har ifrågasatt mer än andra. 

En handläggare ifrågasätte min oförmåga att arbeta. Hen påstod att jag har ett företag, då jag ger ut böcker själv som en hobby. 

Sedan har det funnits personer som har påstått att all kontakt med dem måste ske via telefon.

Har du fått det stöd du behöver? 

Ja, men det har krävts mycket av mig i form av utförliga beskrivningar av alla mina svårigheter.

Hur har bemötandet från psykiatrin varit? 

Det har varierat beroende på läkare. Vissa har varit otroligt oförstående. Efter att jag drabbades av PTSD efter ett övergrepp fick jag ingen behandling. Jag har gått med obehandlad PTSD i fjorton år och nu ska jag snart äntligen få hjälp för det. 

Mycket av hjälpen psykiatrin har erbjudit har jag inte kunnat få då jag har svårigheter med att prata. I stort sett ingen behandling från psykiatrin är anpassade för personer som har svårt för att prata.

Har du några speciella stödbehov?

Nej.

Vad har du för intressen?

Resa, djur, vara med syskonbarnen, se på film, läsa, spela teater, spela in filmer och skriva böcker. 

Just nu är jag aktuell med fortsättningen på ”Om ett missfoster” som heter ”Ett missfosters revansch”. Den boken handlar om hur det är att leva med mina diagnoser som vuxen. Även hur det fungerar med daglig verksamhet och om mitt skådespelande. Man får även läsa om mobbningen jag utsattes för utanför skolan.

Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan accepterar du cookies