Intervju med Sofia Engh
Ålder 22 år
Yrke/sysselsättning Just nu sjukskriven tyvärr..
Hur gammal var du när du fick din diagnos?
Jag var ca 14 år när jag fick min adhd diagnos på papper och jag har sedan vid vuxen ålder blivit utredd för A-typsik autism, OCD och GAD.
Hur ser ditt liv ut för övrigt? Familj, partner, husdjur?
Jag bor i en lägenhet med min sambo och min hund. Jag har bra kontakt med min familj och har alltid haft det och har ett väldigt bra stöd från dem gällande mina diagnoser osv.
Hur var din skolgång?
Min skolgång var inte den bästa, jag vart mobbad i väldig tidig ålder, mobbningen började redan vid ca 7 års ålder och fortsatte upp tills jag var ca 14 år gammal..
Jag har också alltid haft väldigt svårt med inlärning och skol-systmet har aldrig funkat för mig. Tyckte det var väldigt jobbigt att sitta i ett klassrum fullt med elever, där det var mycket ljud och intryck, hade väldigt svårt att lyssna i långa stunder.
I lågstadiet så hade jag tack och lov en specialpedagog som fanns där för mig både gällande mobbningen men också med mina svårigheter i inlärningen.
När jag var ca 12 år så fick jag panikångest, jag kunde få anfall/attacker närsomhelst, och vid dessa anfall så var jag okontaktbar, det var helt enkelt omöjligt att få kontakt med mig i stunden, jag själv kommer inte ihåg så mycket från detta mer än att jag trodde att jag var död när jag fick attacken..
Detta gjorde så jag blev ”sjukskriven” från skolan i några veckor och i samband så tog mina föräldrar kontakt med bup för att vi behövde få hjälp med mina panikångest attacker för dem blev bara värre och värre. Som sagt så blev då min första kontakt med bup vid 12 års ålder, jag fick ändå rätt bra hjälp med mina panikattacker, och fick hjälpmedel för att kunna bli ”frisk” från anfallen.
När jag gick i lågstadiet så var jag väldigt tystlåten och hade väldigt nära till gråt, jag blev ledsen för typ allt och kände mig bara väldigt dålig i skolan och jag vågade aldrig säga ifrån när jag blev mobbad.
I högstadiet så vände det helt, jag hade varit tyst så många år, så jag blev väldigt utåtagerande och hamnade lätt i bråk/tjafs med elever och lärare, jag hade helt enkelt tröttnat på att känna mig nedtryckt och dålig , jag var väldigt arg inombords och besviken på skolan, jag fick inte den hjälpen jag behövde och kände att pedagogerna i skolan inte hade nån förståelse alls om min adhd. Och för att på något sätt ”skydda” mig själv så lekte jag clown och tramsade på lektionerna för två anledningar;
- Jag visste att jag skulle bli utslängd från lektionen och det var det jag ville
- Och klasskamraterna tycker jag var rolig och jag ville bara få vänner..
I års kurs 8 på högstaidet hade jag ca 6 F i betyg men jag fick hjälp av en otrolig bra och omtänksam pedagog som förstod mig lyssnade på mig och gjorde allt för att jag skulle klara skolan. Tack vare henne och hennes hjälp så fick jag iallafall godkänt i alla ämnen och kunde söka till gymnasiet.
Dock inte det gymnasiet jag helst ville på grund av mina funktionsnedsättningar, men jag valde istället att söka till ett gymnasie i Helsingborg som är en skola för personer med NPF. Det var både för och nackeldar att gå en specialskola, jag hade turen att få en helt underbar mentor som fanns där för mig under de 3 år på gymnasiet, utan hennes stöd och hjälp så hade jag hoppat av redan i första ring..
Men jag tog mig igenom gymnasiet också med otroligt mycket motgångar, gråt, utbrott men ändå en del fina stunder.
Skolan är inte gjord för alla och det var den inte för mig, men jag tog mig igenom det och de är jag stolt över.
Har du haft kontakt med någon myndighet?
Jag har haft väldigt mycket kontakt med både försäkringskassan och arbetsförmedlingen, det är två myndigheter som i min åsikt inte fungerar super bra.. och har fortfarande mycket kontakt med dem.
Hur har du blivit bemött?
Jag har fått ”kriga” mig fram för att få rätt stöd och förutsättningar, jag har idag en sisu på arbetsförmedlingen som är ett bra stöd. Men jag har träffat på många inom arbetsförmedlingen där bemötande inte varit bra alls tyvärr.
Har du fått det stöd du behöver?
Jag har väl inte fått tillräckligt med stöd men det börjar bli bättre, men problemet är att myndigheterna inte samarbetar så speciellt bra…
Hur har bemötandet från psykiatrin varit?
Det har varit både bra och dåligt, jag har varit på många olika psykiatri-mottagningar, i olika städer osv.
Där jag är idag så har jag ett otroligt bra stöd från min kbt terapeut som hjälper mig och är ett otroligt stort stöd i allt, och hjälper till när jag hamnar i ”kläm” eller glöms bort av myndigheterna.
Dock hade jag gärna haft en fast läkare, men det har jag tyvärr inte.. och det är väldigt jobbigt för mig att behöva träffa olika läkare varje gång.
Har du fler diagnoser än neuropsykiatriska?
Jag har ADHD,GAD (som är generaliserad ångestsyndrom), A-typsik autism, OCD och depression.
Har du några speciella stödbehov?
Nej.
Vad har du för intressen?
Mina stora intressen är träning och hälsa (gym träning) och min hund, jag älskar att träna med min hund, lydnad, lek osv, min hund är verkligen mitt allt och är min bästavän, det är han som gör så jag orkar kämpa på med allt och alla motgångar det är att leva med diverse diagnoser, Djuren betyder otroligt mycket och jag har alltid älskar djur, redan från barn så höll jag på med hästar, men gör tyvärr inte det idag för ridskola passade tyvärr inte mig, då jag tyckte det var väldigt svårt att gå i grupp och hade svårt att förstå när man red i grupp.
Sen har jag också intressen som digitalt skapande, skriva, kolla serier.
